Véronique Olmi - Vi var skapta för lycka

Jag har tidigare i år läst Den sommaren av Veronique Olmi och det väckte min nyfikenhet till att läsa mer. Vi var skapta för lycka griper dock aldrig tag i mig.

I Vi var skapta för lycka får vi följa med en äldre man som är gift med en ung vacker kvinna i en otrohetshistoria med en äldre mindre bildskön men i hans ögon mer levande kvinna. Berättelsen är nästan i form av ett kammarspel där historien och förvecklingarna är underordnade de psykologiska drivkrafter som styr karaktärerna.

Det är en elegant upplagd berättelse där man som läsare får sina föreställningar om vart berättelsen ska ta vägen omkullkastade flera gånger. Men för mig blir karaktärerna i berättelsen aldrig riktigt levande utan mer typer och schabloner. Jag har tidigare reflekterat över att tidpunken och den sinnesstämning  man befinner sig i när man läser boken kan ha avgörande betydelse för hur man upplever den. Olmis karaktärer kom mig till mötes efter att jag läst Yanagiharas Ett litet liv, med mycket starka karaktärsbeskrivningar. I skuggan av dessa kan Olmis bedömts i ett orättvist ljus. För Vi var skapta för lycka är inte en svag roman. Den kan till och med vara riktigt bra om man läser den vid rätt tillfälle.

Författare: Veronique Olmi

Titel: Vi var skapta för lycka

Originaltitel: Nous étions faits pour être heureux

Översättning: Marianne Tufvesson

Förlag: Sekwa

Format: Pocket

Max Porter - Sorgen bär fjäderdräkt

"Vi saknar vår mamma, vi älskar vår pappa, vi vinkar åt kråkor. Det kunde varit knäppare".

Max Porter har skrivit en sorgesång till sin bortgångna hustru där han klätt sorgen i fjäderdräkt i form av en kråka. Det är outsägligt sorgligt, vackert och i slutänden hoppfullt. 

Jag tror att detta är en bok man kan återvända till och läsa om och om igen. Som ett diktverk eller en sångtext. Jag vet att jag kommer göra det.

Författare: Max Porter

Titel: Sorgen bär fjäderdräkt

Originaltitel: Grief is the thing with feathers

Översättning: Marianne Tufvesson

Förlag: Etta

Format: Danskt band

Hanya Yanagihara - Ett litet liv

Hanya Yanagihara har skrivit en roman som är lång och obehaglig att läsa, men som samtidigt är nästan omöjlig att lägga ifrån sig.

Vi får följa fyra vänner i en historia som börjar när de är i 25-30-årsåldern och som sedan alltmedan historien löper framåt i tiden samtidigt gräver sig bakåt till vännernas barndom. I centrum står Jude. En person med svårt självskadebeteende. Ett beteende som historien långsamt låter oss följa bakåt till dess obehagliga ursprung.

Man kan identifiera sig med eller känna igen alla karaktärer i berättelsen från sitt eget liv. För mig blev historien mest begriplig ur Judes adoptivfar, Harolds synvinkel. Berättelsen är en dissektion av vad som formar en människa och en omskakande insikt i självskadebeteende.

Om jag ska ha någon invändning är det att de fyra huvudkaraktärerna når för berättelsen helt onödigt stora framgångar. Jag kan se poängen i att ställa den yttre framgången mot den inre, själsliga utvecklingen. Men jag tycker det känns onödigt och gör berättelsen en smula övertydlig. Dock utan att det egentligen stör.

Ska man vara petig tycker jag också att det tyder på en viss slarvighet att döpa en svensk regissör till Bergesson. Jag antar att det ska anspela på Bergman och -sson till ett typiskt svenskt namn. Men kombinationen är orimlig. Ingen heter Bergesson.

Sammantaget är det väl värt investerad tid att ta sig igenom denna tegelsten.

Författare: Hanya Yanagihara

Titel: Ett litet liv

Originaltitel: A little life

Översättning: Niclas Nilsson

Förlag: Albert Bonnier förlag

Format: Danskt band

Nina Bouraoui - Om lycka

Nina Bouraoui skriver i en stil som gränsar till det poetiska. Med korta men innebördsrika meningar. En stil som jag känner mig lite kluven inför. Kristian Lundberg använder samma stil i Yarden och där kan jag tycka att det känns mer lyckat. När berättelsen är närmast outhärdlig kan det dämpa läsångesten och göra det lättare att ta emot.

Bouraoui skriver om ungdomlig kärlek och att brottas med sin sexuella identitet. Berättelsen griper mig endast stundtals. Men jag beundrar språket och det är lärorik för en heterosexuell man som länge befunnit sig i medelåldern att få inblick i en ung flickas hantering av frågor om sin sexuella identitet.

Författare: Nina Bouraoui

Titel: Om lycka

Originaltitel: La vie heureuse

Översättning: Maria Björkman

Förlag: Elisabeth Grate bokförlag

Format: Danskt band

Delphine de Vigan - Baserad på en sann historia

I somras läste jag Underjordiska timmar av Delphine de Vigan och fick mersmak till att läsa mer av författaren. Och en här boken gjorde mig inte besviken, tvärtom, nu måste jag läsa hennes tidigare bok Ingenting kan hindra natten.

Hennes tidigare roman var starkt självbiografisk och fick starka positiva reaktioner av både läsare och kritiker. Utifrån dessa reaktioner skriver nu de Vigan en bok som kretsar kring skrivandet och dess utgångpunkt ifrån verkligheten och verkliga upplevelser. På så sätt blir det här en typ av metaroman som handlar om hur hon skriver den här romanen. Och på samman gång har hon skapat en riktigt nagelbitande spännande fiktion.

Det är ett fantastiskt skickligt och välskrivet romanbygge.

Författare: Delphine de Vigan

Titel: Baserad på en sann historia

Originaltitel: D'après une histoire vraie

Översättning: Maria Bodner Gröön

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Edward St Aubyn - Romanerna om Patrick Melrose Volym I

Det är alltid trevligt med en så här snyggt inbunden bok. På något sätt tycker jag att det förhöjer läsupplevelsen.

Edward St Aubyn har fått massor av god kritik för sina romaner om Patrick Melrose varav tre ingår i den här första volymen utgiven på svenska.

Det är mycket elegant prosa och samtidigt som St Aubyn berättar de mest avskyvärda händelser är det fantastiskt roligt. En lite omskakande upplevelse.

Mest uppskattar jag avsnitten som ger en inblick i den brittisks överklassens umgängesformer och konversationskunskaper. I detta sammanhang ger oss St Aubyn också ett obetalbart karaktärsmord av Prinsessan Margaret (Drottning Elisabeths lillasyster).

Ljuvlig läsning rakt igenom och jag ser fram emot volym II.

Författare: Edward St Aubyn

Titel: Romanerna om Patrick Melrose

Originaltitel: The Patrick Melrose Novels

Översättning: Erik Andersson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Format: Inbunden

David Foenkinos - Minnen

Det här är den andra boken av David Foenkinos jag läser. Den första, Nathalie - en delikat historia, var en romantisk komedi som inte lämnade några märkbara avtryck annat än en god känsla, feel-good. Den här boken skulle jag säga ligger nära samma genre, men med aningen mer svärta som skapar om möjligt ännu mer feelgood-känsla när de avsnitten i berättelsen är avklarade.



Romanens huvudtema är minnen. Att minnen är det enda som återstår av en människa som lämnar oss. Och med tanke på hur bristfälligt vårt minne i många stycken är, kan det vara en skrämmande tanke, men i vissa stycken trösterikt.



Jag tycker om att läsa Foenkinos böcker. Historierna kan i många stycken uppfattas som banala, men är inte livet också det? Minnen är skriven i ett episodiskt format, där kasten mellan en episod till nästa kan bli lite väl hastig med avseende på stämning, skeende och hur karaktärerna utvecklas. Det är min huvudinvändning mot den här romanen. Man jag läser förlåtande och njuter till fullo av att ryckas med och leva med i händelserna.

Författare: David Foenkinos

Titel: Minnen

Originaltitel: 

Översättning:  

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Victor Hugo - Samhällets olycksbarn

Ibland vill jag blanda upp läsandet med en riktig klassiker. Victor Hugos Samhällets olycksbarn kvalificerar sig onekligen bland klassikerna. Trots distansen i tid, nära två hundra år, och väsensskilda levnadsförhållanden, är det slående hur lätt det är att relatera till romankaraktärernas tankar, känslor och agerande. Det är väl det som skapar en klassiker. När tidsmarkörer inte är centrala för utan enbart inramar berättelsen.

Samhällets olycksbarn har ett tjockt lager av moraldiskussion invävt i ett episkt drama som rymmer förvecklingar av Shakespeareska dimensioner. Många moderna författare och filmskapare har skapat berättelser på en eller ett par av alla de moraliska dilemma  Hugo väcker i sin roman. Att det känns bekant och aningen förutsägbart beror förstås på alla som upprepat frågorna efter honom.

Jag tycker det känns mustigt som en fyllig bourgogne och låter mig gärna svepas med i Hugos breda penseldrag.

Författare: Victor Hugo

Titel: Samhällets olycksbarn

Originaltitel: Les Misérables

Översättning: Hugo Gyllander

Förlag: Sjösala förlag

Format: Pocket

Jonas Hassen Khemiri - Allt jag inte minns

Jag vet inte vad jag ska tycka om Khemiris Augustprisvinnande roman Allt jag inte minns. Det är en mycket gripande historia och Khemiri är en skicklig berättare men jag hade svårt att ta till mig det stilgrepp han valt för denna roman.

Berättelsen skildrar en författare som brottas med minnet av en förlorad anhörig och gör det genom att försöka skildra hur en annan människa lämnat sina anhöriga. För att med distans kunna närma sig sina egna minnen.

Det är otroligt skickligt genomfört och romanen innehåller därutöver gripande berättelser ur vår samtid om flykt, migration och utanförskap.

Vad jag hade svårt att ta till mig var stilgreppet med "hoppande berättarjag". Det är på sitt sätt logiskt då författaren återberättar intervjuer där den intervjuades berättelse återges i jagperspektiv i presens om minnen i förfluten tid. Men det är ibland svårt att förstå vilket jag som talar. Och vilken tid som skildras. Så det kräver en uppmärksam läsare. Det är kanske ett rimligt krav av författaren.

Därtill har jag lite svårt för den nusvenska som Khemiri använder inte enbart i dialog utan även i berättande text även om jag förstår att den är en del av berättelsen.

Intellektet säger mig att det här är en riktigt bra bok men i känslan är jag tveksam. Och för mig handlar skönlitterärt läsande i första rummet om känslor.

Författare: Jonas Hassen Khemiri

Titel: Allt jag inte minns

Originaltitel: -

Översättning: - 

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Format: Pocket

Robert Harris - En officer och spion

Det förfärliga omslaget till trots är det här en fantastiskt bra bok.

Robert Harris har gett sig på att skriva en roman baserad på Dreyfusaffären. Ett vågat projekt. Dels kan det tyckas vara svårt att skapa spänning och intresse för en berättelse där hela historien är känd redan innan man öppnat boken. Vidare måste det vara svårt att komma med en ny vinkel på en affär som redan fyller åtskilliga hyllmeter.

Robert Harris lyckas fullt ut i båda avseenden, tycker jag. Han har valt att berätta historien ur överste Marie-Georges Picquarts perspektiv. Den man som ägnade tolv år av sitt liv till att försöka lyfta fram sanningen och rentvå den oskyldigt dömde Dreyfus. Hela tiden motarbetad av sina överordnade i ledningen för den franska armén som helst ville tysta ner att man begått ett grovt misstag. Picquart stod också emot den allmänt rådande antisemitiska stämningen i landet.

Trots att affärens upplösning är känd lyckas Robert Harris skapa spänning i varje kapitel ända fram till slutet. Och det är mycket svårt att lägga ifrån sig boken.

Jag trodde aldrig jag skulle uttrycka att jag uppskattade en roman för att den var moraliskt uppbygglig. Men det vill jag göra om den här. Visst önskar jag att jag skulle våga agera som Marie-Georges Picquart. Att stå upp för det som är rätt och riktigt även om det äventyrar hela ens tillvaro. Jag känner mig också styrkt av att det i längden är lättare att hålla sig till vad som är sant än att hålla reda på hur ens lögner hänger ihop. 

Romanen skildrar också hur föredömligt tidigt man i Frankrike formellt skilde kyrkan från staten. Och hur viktigt det är för att upprätthålla ett rättssäkert samhällssystem.

Det finns en lång rad goda anledningar att läsa den här boken. Det går att nöja sig med att det är spännande och underhållande från första till sista sidan.

Författare: Robert Harris

Titel: En officer och spion

Originaltitel: 

Översättning:

Förlag: 

Format: Inbunden

Kim Thúy - Man

Ytterligare en bok av Kim Thúy. Som i de tidigare böcker jag läst av Thúy ligger flykten från Vietnam till Kanada som fond till berättelsen.

Jag upplever att man kan läsa den här boken på olika sätt. Antingen som den berättas, om kärlek, om kärlekens pris och om vem man själv blir i ett förhållande. Men jag anar att man också kan se karaktärerna i berättelsen som representanter för något annat. Och det skulle ge romanen många nya dimensioner. Det kan man fundera över men jag väljer att bara njuta av Thúys ljuvliga berättarröst och det hon har att säga om kärlek.

Författare: Kim Thúy 

Titel: Mãn

Originaltitel: Mãn  

Översättning: Marianne Tufvesson 

Förlag: Sekwa

Format: Pocket

Kim Thúy - Vi

Ännu en fantastisk roman av Kim Thúy. På sätt och vis är det samma historia som i hennes debutroman Ru. Om flykten från Vietnam och integration i Kanada. 

Läsvärd och angelägen för historiens aktualitet men också för det koncentrerade och poetiska berättarsätt Thúy har. 

På få sidor får hon mycket sagt. Om kärlek, längtan och saknad. Ofta genom att berätta om mat. Hur den smakar, hur den tillagas och om råvarorna.

Kim Thúy har definitivt klivit in bland mina absoluta favoritförfattare.

Författare: Kim Thúy 

Titel: Vi

Originaltitel: Vi  

Översättning: Ulla Linton 

Förlag: Sekwa

Format: Dansk band

Fred Vargas - Istider

Fred Vargas levererar, som det heter på nusvenska.

I vanlig ordning får vi följa kommisarie Adamsberg i hans irrande tankegångar tillsammans med hans disparat sammansättning av medarbetare lösa ett mysterium med historisk och arkeologisk anknytning.

Utan att vara aktionfyllt är det ändå oavlåtligt spännande. När jag låg i hängmattan och hade 50 sidor kvar slets jag mellan behovet av att gå in på toaletten och att ligga kvar och få följa upplösningen på historien.

Det enda som gav en liten bitter smak var Adamsbergs sätt att tillrättavisa sin kollega och tillika oumbärliga kunskapsorakel Danglard inför hela kollegiet. Jag hoppas de två kan gå vidare och ge oss fler historier av den här kalibern. 

En ypperlig roman i genren.

Författare: Fred Vargas

Titel: Istider

Originaltitel: Temps glaciaires   

Översättning: Cecilia Franklin

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Olivier Bourdeaut - I väntan på Bojangles

Nina Simones Mr Bojangles ligger som en signaturmelodi över Olivier Bourdeauts roman om uppväxten för en ung pojke i en dysfunktionell familj med en psykiskt sjuk mor.

Temat till trots är det en varm och humoristisk berättelse. Vi får följa den unge pojkens berättelse direkt via honom men också i retrospektiv genom hans fars dagböcker.

Det underliggande allvarliga temat gör att skratt blandas med magknip och romanens oundvikliga slut lämnas i avgrundsdjup sorg.

Bourdeaut har lyckats balansera berättelsen på den smala egg som håller det här romanbygget på spåret utan att falla för sentimentalitet eller linda in sig i offerkofta.

Utmärkt. Lysande.

Författare: Oliver Bourdeaut  

Titel: I väntan på Bojangles

Originaltitel: En attendant Bojangles

Översättning: Ulla Linton

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Véronique Olmi - Den sommaren

Ett sällskap gamla vänner lämnar Paris för att fira nationaldagen i sommarvillan vid havet där ett relationsdrama vidtar. 

Den här uppsättningen av historia är nästan något av en egen genre i fransk litteratur och film. Jag har läst och sett flera uppsättningar med varierande resultat. Véronique Olmis Den sommaren är en synnerligen lyckad uppsättning.

Sällskapet som träffas har gjort det under många år. Under åren har vanor och traditioner byggts. Över tid har dessa vanor och traditioner tagit överhanden medan relationerna inte har utvecklats.

Denna sommar har vi nått vägs ände. Det enda som håller ihop relationerna är yttre omständigheter; vanor och traditioner. Behovet att gå vidare i relationerna blir uppenbart nödvändigt. 

Sällskapet bryts mellan behovet av uppbrott och känslan av trygghet i det bestående. 

Den sommaren, är en ljuvlig roman att läsa på många sätt. Som läsare får vi följa med till den franska Atlantkusten och njuta av dofterna, havet och får uppleva ett laddat relationsdrama. Olmi fångar och beskriver karaktärer på ett lysande levande sätt. Det är helt enkelt en perfekt sommarbok för hängmattan.

Författare: Véronique Olmi  

Titel: Den sommaren

Originaltitel: Cet éte-là

Översättning: Ulla Linton

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Delphine de Vigan - Underjordiska timmar

I Delphine de Vigans roman Underjordiska timmar får vi följa två människors arbetsvardag. 

Mathilde som genomlider dagar av vuxenmobbning på kontoret. Thibault som frustrerad husläkare. Och det är makalöst bra. Trovärdigt och träffsäkert.

Två kompetenta människor med goda intentioner som vill göra ett bra jobb men som mals ned av orimliga arbetsvillkor och stadens obarmhärtiga rytm.

Berättelsen har en spänning som gör det omöjligt att släppa boken ifrån sig. Och hur mycket vi som läsare än önskar låter ödet aldrig romanens huvudkaraktärer mötas. Det vore orimligt.

Ord överflödiga. Det här är helt enkelt en fantastiskt bra roman.

Författare: Delphine de Vigan  

Titel: Underjordiska timmar

Originaltitel: Les heures souterraines

Översättning: Helén Enqvist

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Håkan Nesser - Elva dagar i Berlin

Jag har läst en rad böcker av Håkan Nesser och det brukar alltid vara god underhållning. Nesser skriver otvivelaktigt mycket bra. Hans berättelser brukar vara välkomponerade och med en god portion människokännedom och hjärta.

Elva dagar i Berlin är ett tråkigt undantag. Jag tycker dels att Nesser inte riktigt känner in karaktärerna i romanen och det känns inte heller som att han tar berättelsen på allvar utan mest berättar en "rolig historia". Det som kan rädda ett sådant romanbygge är om berättelsen är välkomponerad och har en spännande eller överraskande tvist. Men också det saknar Elva dagar i Berlin.

Nej, det här var en trist överraskning från en annars pålitlig berättare.

Författare: Håkan Nesser

Titel: Elva dagar i Berlin

Originaltitel: -

Översättning: - 

Förlag: 

Format: Pocket

Joakim Jakobsen - Tour de France

Ibland ramlar man över en bok lite oväntat och av en slump. Joakim Jakobsons 800 faktaspäckade sidor om Tour de France är nog en av de mest otippade inslagen i min bokhylla.

Det tog mig nästan tre veckor av pendlande till och från jobbet att komma igenom den här bjässen till bok, men jag måste erkänna att det var länge sedan jag sögs in och fångades av en berättelse på motsvarande sätt som med denna.

Jag fascineras alltid av människor som besitter djupa kunskaper inom smalt område och tycker det är fängslande att lyssna på dem nästan oavsett vad de "snöat in" på. Och djupa kunskaper om Tour de France måste man säga att Joakim Jakobsen tillskansat sig.

När jag började läsa Jakobsens bok förbluffades jag inledningsvis av de prestationer pionjärerna som gav sig ut på de första rundorna vid förra seklets början utförde och fångades av spänningen och dramat kring cykelloppet. Ju längre jag läste desto mer insåg jag dock att detta inte bara är en berättelse om ett cykellopp utan också fångar och speglar en del av Europas historia från det första loppet 1903 fram till våra dagar.

Jag vet inte om man ens behöver ett idrottsintresse för att tycka om den här boken. Men kanske hjälper det till. Jag hade i alla fall stort nöje av att följa dessa cykelriddares varje resa upp och ner för hisnande backar i Alperna och Pyrenéerna fram till upploppet på Avenue des Champs-Élysées i Paris.

Författare: Joakim Jakobsen

Titel: Tour de France

Originaltitel: 

Översättning:

Förlag: 

Format: Storpocket

Muriel Barbery - Smaken

Huvudpersonen i Muriel Barnerys roman Smaken ligger på sin dödsbädd medveten om att han bara har ett par dagar kvar i livet. Vi får lära känna personen genom korta betraktelser av personer (och en hund) som besöker honom vid bädden. Och det är inte en helt igenom trevlig bild som målas upp.

Mannen i bädden har levt för en sak allena; livsnjutning. Livsnjutning genom mat och sökande efter goda smaker. Och vid sidan av det blir det tydligt att även kvinnoaffärer varit en bisyssla. Ju längre berättelsen lider blir det tydligt att det kanske inte är mannen på dödsbädden som är historiens huvudkaraktär utan minnet av smaker och dofter. Och hur smaker och dofter hänger ihop med minnet.

En trevlig kortroman som kanske inte lämnar något bestående intryck men som var en god måltid att läsa.

Författare: Muriel Barbery

Titel: Smaken

Originaltitel: 

Översättning: 

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Julie Jézéquel - Vända blad

Jag tycker att Julie Jézéquels Vända blad är en fantastiskt rolig roman. Vi får följa huvudkaraktären, en tidigare manusförfattare för teveserier som kommit i onåd och nu försöker försörja sig som spökskrivare. Hennes första uppdrag blir att skriva en självbiografi till en framgångsrik affärsman. Med tiden blir det tydligt att mannen inte vill ha en biografi som beskriver det liv han levt utan en annan bättre bild. Och där ger han vår huvudperson helt fria händer.

Det är roligt, dråpligt och med en galghumor som kryddar berättelsen som avslutas med en knorr.

Författare: Julie Jézéquel

Titel: Vända blad

Originaltitel: 

Översättning: 

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Elise Karlsson - Linjen

Elise Karlsson har i sin kortroman Linjen lyckats fånga den stress och tristess som ett kontorsarbete kan innebära.

Huvudkaraktären Emma som i romanens inledning är arbetssökande går från att vara en person man kan känna en del sympatier för, till att bli visstidsanställd, senare tillsvidareanställd och i den processen förvandlad till en kallhamrad karriärist som det är omöjligt att tycka om. Min tolkning är att den metamorfos Emma får genomgå är ett resultat av den arbetsmiljö hon hamnat i. På så sätt kan man läsa Linjen som ett otäckt varnande exempel. Men det går också att läsa den som ett galghumoristiskt lustmord på kontorsarbete. Och då blir det stor underhållning. Följande citat tycker jag fångar den senare beskrivningen.

"VD berättar om det tråkiga resultatet och vad som blir konsekvenserna av resultatet. Vi ska antingen höja intäkterna eller dra ner på kostnaderna. Hon ser ut över kostnaderna. Vi böjer våra huvuden för att se mindre ut."

Ett större kontor är en galen miljö ur vilket det borde finnas obegränsade möjligheter att ösa stoff till romaner. Stoff som obegripligt ofta får ligga orört. 

Elise Karlssons Linjen ger mersmak till att läsa mer om denna miljö där till synes triviala uppgifter kan lyftas till en akademiskt högtflygande nivå. Där självbekräftelse står över resultat och mening.

Författare: Elise Karlsson

Titel: Linjen

Originaltitel: -

Översättning: - 

Förlag: Natur & Kultur

Format: Pocket

Michèle Lesbre - Den röda soffan

Michèle Lesbres roman Den röda soffan har ett bekant tema; det att ge sig ut på en resa för att söka, och finna att det man sökte befann sig där varifrån man startade sin resa.

Ett annat tema Lesbre fått med i den här korta men innehållsrika romanen är det om tankar på hur livet kunde ha utformat sig om man gjort andra val eller ödet utfallit annorlunda. Och hur man kan förlika sig med ödet och acceptera utfallen av de val man gjort. Romanen har flera litterära referenser som avskräcker om man inte känner förlagorna utan bara berikar berättelsen och skapar nyfikenhet till att läsa även dessa. Och det är något jag alltid tycker om. När en roman ger nycklar till eller bara skapar intresse för en annan författare.

Den röda soffan är läsglädje rakt igenom och 130 mycket välskrivna sidor.

Författare: Michèle Lesbre

Titel: Den röda soffan

Originaltitel: 

Översättning:  

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Fred Vargas - Spökryttarna från Ordebec

"Bland mina mannar, kapten, finns en sjukligt sömnberoende narkoleptiker som säckar ihop vilken sekund som helst, en zoolog och specialist på fiskarter, särskilt sötvattensfiskar, en hetsätande kvinna som ger sig iväg och handlar mat, en gammal häger som är mästare på sagor och sägner, ett vinpimplande levande uppslagsverk, och allt däremellan. De kan inte unna sig att hålla på formaliteterna."

Det är kommisarie Adamsberg som beskriver sitt team. Och de är dessa karaktärer som är behållningen i Fred Vargas kriminalromaner där man alltid får en dos historielektion tillsammans med de bestialiska mord som kantar kommissarien väg.

De olika egenskaper Adamsbergs team besitter ger en lysande bild av mångfaldens överlägsenhet över enfalden.

I vanliga fall är Paris en av karaktärerna och huvudpersonerna i Vargas kriminalhistorier, men denna gång har kommisarie Adamsberg lämnat staden för den lantliga idyllen i Ordebec som hemsöks av spökryttare, en hord levande döda på jakt efter ostraffade brottslingar i byn.

Det är oavbrutet underhållande läsning där bisatser, sidospår och irrfärder är huvudsak

Författare: Fred Vargas  

Titel: Spökryttarna från Ordebec

Originaltitel: L'armée furieuse 

Översättning: Marianne Öjerskog

Förlag: Sekwa

Format: Danskt band

Agnès Desarthe - Ät mig

En varm berättelse om en mors försök att återfinna kärleken till sitt barn.

Jag upplever Agnès Desarthes bok Ät mig som ett ambitiöst försök där författaren prövar en mängd idéer och stilgrepp. Det är bra försök och idéer men det hade varit bättre om hon bestämt sig för en av idéerna och genomfört den konsekvent. Jag är säker på att hon hade klarar det, att det blivit en bättre bok.

För att göra en sportreferens skulle jag säga att det här är som en fotbollsträning. Där hon genomfört flera spelövningar. Och gjort det bra. Försvarspel, anfallsspel, inlägg, snabba passningar.

Det kan vara underhållande att titta på när skickliga spelare tränar. Men en match är ändå alltid mer intressant.

Patrick Modiano - Nätternas gräs

Patrick Modiano fortsätter söka längs Paris gator och kvarter efter hur historien kommunicerar med nutid.

"Även jag tycker att det är underligt att tänka på alla dessa lampor som vi glömt att släcka på platser dit vi aldrig har återvänt..."

Modiano är inte en romantisk flanör i Paris. Det vilar alltid en skrämmande, undflyende oro över gatorna. Flera lager av tid ligger över berättelserna där arken de är skrivna på är perforerade så att ljus slipper igenom och ger ledljus från en tid till en annan. Men skenet är dunkelt och någon fullständig klarhet över skeendet får läsaren aldrig. Och kanske är det vad som lockar mig att ständigt återvända till och följa Modianos sökande längs Paris avenyer.

Almudena Grandes - Pojken som läste Jules Verne

Mina döttrar har svårt att tro mig När jag berättar för dem att många länder i Europa var totalitära diktaturer när jag var i deras ålder; Spanien, Portugal, Grekland. Och så alla slutna länder öster om järnridån fångade i en urspårad socialism. Almudena Grandes har skrivit en fängslande berättelse om denna tid i Francos Spanien som inte är så avlägsen i tid men som samtidigt känns avlägsen.

Vi får följa livet i en liten by i Jaénprovinsen i Andalusien genom en ung pojkes ögon. Livet präglas av det städse närvarande civilgardet och guerillan i bergen som omger byn. Den är en skrämmande berättelse i formen av en äventyrsroman. Omöjlig att släppa när man börjat läsa. Är det något jag kan invända mot och som skaver en aning är det att jag tycker författaren lägger lite väl mogna tankar i en mycket ung pojkes kropp.

Men bortsett från det är det här ett väl komponerat romanbygge med en mycket angelägen historia att berätta som påminner oss om hur rädda vi ska vara om den bräckliga samhällskonstruktion byggd på demokrati vi lever i.

Jean-Michel Guenassia - Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv

För ett par år sedan läste jag Guenassias debutroman De obotliga optimisternas klubb och blev hänförd. Därför var det med höga förväntningar jag började läsa Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv.

Precis som i debutromanen tar oss Guenassia med på en vindlande romanresa som tar sin start i Paris och fortsätter till Alger, Prag och åter till Paris. Det är ett stort persongalleri och även denna gång väver författaren in verkliga historiska personer i berättelsen.

Jag läste även denna roman med stor behållning även om jag inte tycker den håller samma nivå som debuten. Det är en lysande målning av det som måste vara Europas mörkaste århundrade; 1900-talet. 

Kolonialismen i Nordafrika, första och andra världskriget, det kalla kriget, östeuropas fångenskap i kommunismen, murens fall och tiden för att läka ihop Europa. Guenassia har skrivit en roman som fångar skeendet genom en människas 100-åriga levnadsöde. Och det är snyggt och skickligt gjort.

Det jag tycker saknas för att göra detta till en riktigt bra roman är djupet i persongestaltningarna. Ibland blir berättelsen mer av ett referat än en roman och man saknar den där insikten i romanfigurernas själsliv som gör att man kan bygga en relation till dem.

Men det är storslagen dramaunderhållning. I slutet ger oss författaren också kopplingen mellan denna roman och den tidigare, vilket ger hopp om att Guenassia kommer fortsätta lägga det här pusslet med Europas historia och mänskliga öden. Det ser jag redan fram emot.

Katja Petrowskaja - Esther kanske

Jag  har läst en rad böcker som vittnar om förintelsen under andra världskriget. Imre Kertéz, Primo Levi, Georg Klein och flera. Smärtsam läsning, omöjlig att värja sig emot.
.
Katja Petrowskaja går historien till mötes genom sin i stora delar utplånade släkts historia. Hon skriver i en varsam och poetisk ton. Varje sida och varje ord hon skriver uppfattar jag som långsamt och noggrant utmejslad. Och det resulterar i en läsupplevelse som är plågsam att uthärda. Men det är samtidigt vår plikt att ständigt läsa om detta, aldrig glömma.

För hur många döda kan man föreställa sig. När man upplevt smärtan av att förlora en människa. Hur kan man förstå tio, hundra eller tusen döda. Fullkomligt obegripliga miljontals döda. Hur stor är den smärtan.

Ingela Lind - Leka med modernismen

Allt började med att jag såg teveserien Life in squares på SVT. Det gjorde mig nyfiken på Bloomsburygruppen. Efter att ha googlat runt på nätet fann jag att Ingela Lind hade skrivit en bok om gruppen, Leka med modernismen, och att boken fanns på ett antikvariat inte långt från var jag arbetar. Så en dag efter jobbet promenerade jag iväg till Aspingstons antikvariat på Gärdet i Stockholm. Jag kan rekommendera alla som har möjlighet och som rör sig i kvarteren ett besök.

Jag kan inte säga att det är varken den konst, litteratur eller de idéer som gruppen stod för som fascinerar mig utan den här typen av grupper i sig. Det finns ju flera exempel i historien där grupper av konstnärer bildas och man i efterhand förbluffas av sammansättningen. Till exempel kretsen kring Gertrude Stein i Paris eller i Sverige kretsen kring tidskriften Spektrum. (den senare förnämligt beskriven av Johan Svedjedal).

Jag kan inte annat än drömma mig bort och önska att man kunde göra en tidsresa och besöka någon av dessa grupper och få uppleva den dynamik och kreativitet som omgav dem, likt huvudkaraktären i Woody Allens film Midnatt i Paris.

Det är roligt att läsa Ingela Linds bok. Och anledningen till det är främst att det är så uppenbart hur hon älskar Bloomsberies. Och det är alltid roligt att lyssna till människor som brinner för sitt ämne.

Och kanske ska jag göra ett nytt försök med Virginia Woolf.

Klas Östergren - Samlade noveller

Klas Östergrens samlade noveller är en läsfest utan motstycke. En rejäl tegelsten på nära 700 sidor som jag ändå med lätthet burit med mig på bussen.

Tolv korta berättelser där Östergren mästerligt fångar stämningar och tidsanda. Och även om varje berättelse är en spegel av sin tid färdas de igenom maskhålen i tiden och gör varje berättelse tidlös.

Ett gemensamt drag i novellerna är möten mellan människor som förts samman av en ödets nyck eller livets oundvikligheter. Möten där historien bärs fram av dialogen. Dialog där kärnan ofta är det outsagda.

Det är mästerligt. Oumbärlig läsning.