Patrick Modiano fortsätter söka längs Paris gator och kvarter efter hur historien kommunicerar med nutid.
"Även jag tycker att det är underligt att tänka på alla dessa lampor som vi glömt att släcka på platser dit vi aldrig har återvänt..."
Modiano är inte en romantisk flanör i Paris. Det vilar alltid en skrämmande, undflyende oro över gatorna. Flera lager av tid ligger över berättelserna där arken de är skrivna på är perforerade så att ljus slipper igenom och ger ledljus från en tid till en annan. Men skenet är dunkelt och någon fullständig klarhet över skeendet får läsaren aldrig. Och kanske är det vad som lockar mig att ständigt återvända till och följa Modianos sökande längs Paris avenyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar