Jag vet inte vad jag ska tycka om Khemiris Augustprisvinnande roman Allt jag inte minns. Det är en mycket gripande historia och Khemiri är en skicklig berättare men jag hade svårt att ta till mig det stilgrepp han valt för denna roman.
Berättelsen skildrar en författare som brottas med minnet av en förlorad anhörig och gör det genom att försöka skildra hur en annan människa lämnat sina anhöriga. För att med distans kunna närma sig sina egna minnen.
Det är otroligt skickligt genomfört och romanen innehåller därutöver gripande berättelser ur vår samtid om flykt, migration och utanförskap.
Vad jag hade svårt att ta till mig var stilgreppet med "hoppande berättarjag". Det är på sitt sätt logiskt då författaren återberättar intervjuer där den intervjuades berättelse återges i jagperspektiv i presens om minnen i förfluten tid. Men det är ibland svårt att förstå vilket jag som talar. Och vilken tid som skildras. Så det kräver en uppmärksam läsare. Det är kanske ett rimligt krav av författaren.
Därtill har jag lite svårt för den nusvenska som Khemiri använder inte enbart i dialog utan även i berättande text även om jag förstår att den är en del av berättelsen.
Intellektet säger mig att det här är en riktigt bra bok men i känslan är jag tveksam. Och för mig handlar skönlitterärt läsande i första rummet om känslor.
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Titel: Allt jag inte minns
Originaltitel: -
Översättning: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Format: Pocket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar