Tatiana de Rosnay - Ryskt bläck

Den här boken var en stor besvikelse. Vad som på förhand verkade vara en intressant historia föll platt till marken.

En särskild sak som irriterar mig är att författaren inte tar sig tid med personbeskrivningar utan upprepade gånger hänvisar till att någon ser ut som en namngiven filmskådespelare i en film.

Och ska jag använda författarens sätt att referera till film skulle jag säga att läsa den här boken är lite som när man ser inledningen av en film och direkt känner att man kan förutse vad som ska ske.

Det är väldigt förutsägbart och parallellen till katastrofen med Costa Concordia som utspelar sig i boken där fartyget fått namnet Sagamore känner man komma tidigt.

Synd på en lovande historia.

Lägsta möjliga betyg: 1.

Fred Vargas - I de eviga skogarna

Frédérique Audouin-Rouzeau eller Fred Vargas som hon heter under pseudonym skriver kriminalromaner med den excentriske kommisarie Adamsberg.

Det är dock inte brott, mord eller lösning på kriminalgåtor som står i fokus i Vargas romaner. Istället är det persongalleriets inre och deras inbördes relationer som är huvudsak.

Audouin-Rouzeau är historiker och arkeolog. Det innebär att läsaren får ymnigt av fakta och insikter i dessa ämnen "på köpet".

Syftningar till klassisk fransk litteratur är livligt förekommande och går åtminstone mig ofta helt förbi utan att det för den skull förminskar läsupplevelsen.

Jag njuter hela vägen genom berättelserna. Det är lättsam läsning utan att vara ytligt.

Hilary Mantel - Wolf Hall

Den här boken köpte jag att läsa på min semester. Och den har gjort mig sällskap alla tre veckor. Visserligen är det en rejäl tegelsten, men anledningen till att den räckt så länge är också att boken, nu och då, lockat mig att ta reda på mer om personerna och händelserna som passerar på sidorna. Och då har jag ibland förlorat mig i timmar på nätsidor som: http://www.luminarium.org

Hilary Mantel har gett kött och blod till personerna och händelserna kring Henrik VIII hov under åren 1527-1535.

Det är välskrivet, spännande och underhållande läsning från första till sista sidan.

Hon har också gjort tydligt vad det är som, mer än strategier på slagfält eller tal från påvestolar, troner eller parlament drivit historiens öde. Jag låter hennes egna ord tala: 

"Folkens öden skapas på detta sätt, av två män i små rum. Glöm kröningar, kardinalernas konklaver, ståten och processionerna. Så här är det världen förändras, en räknare som skjuts över ett bord, ett pennstreck som ändrar kraften i en fras, en kvinnas suck när hon går förbi och i luften lämnar ett spår av apelsinblomma eller rosenvatten; hennes hand som drar igen väggförhänget, den förtegna sucken av hull mot hull."

Inte minst vikten av äktenskap och barnavlande "i äkta säng" mellan regenters familjer hade minst lika stor betydelse som krig och fördrag.

Boken är briljant från början till slut och kan också läsas som en spegel av dagens Europa eller insidan av ett stort företag. Med maktspel och intriger.

Wolf Hall öppnar också ögonen för en sekulariserad läsare om innebörden av att ha en genuin och äkta tro på Gud. Hur det ger en annan dimension till resonemang och agerande i livsavgörande ögonblick. Som när Thomas More, Lord Chanselor, och författare till boken Utopia, inför sin avrättning för att han vägrat svära en ed om kungen makt över kyrkan, får frågan om han inte räds smärtan, svarar:

"Jo, jag fruktar den mycket, jag är inte en djärv och karsk man som du, jag kan inte låta bli att föregripa tanken. Men jag kommer bara känna den ett ögonblick och Gud kommer inte låta mig minnas den efteråt."

Jag tror jag redan gjort det tydligt. Den här boken får högsta betyg och jag ser redan fram emot att ge mig i kast med uppföljaren: För in de döda.