Monika Fagerholm - Lola uppochner

Det fanns stunder när jag tänkte ge upp och lägga den här boken åt sidan oläst. Orsaken till det är Monika Fagerholms sätt att skriva. Hon skriver vackert, närmast poetiskt. Men det är krävande att ta sig igenom en text på nära 500 sidor skriven som "fri vers".

Det som höll mig kvar i berättelsen var det gastkramande relationsdrama som utspelar sig i den fiktiva överklassorten Flatviken. På de praktfulla trävilllornas verandor.

I den upplaga jag läste hade Monika Fagerholm skrivit ett nytt slut. Jag undrar varför. För det är inte dramats upplösning som är berättelsens klimax. Behållningen består i de målande scener Fagerholm bjuder läsaren på, där dialog, tankar, nutid, dåtid och framtid flyter ihop och ger en totalbild av vad som utspelar sig mellan och inom människorna i varje ögonblick. En bild som samtidigt är gåtfull, precis som livet och människan är.

Eija Hetekivi Olson - Ingenbarnsland

Det här är en oerhört stark berättelse om en ung tjejs uppväxt i Göteborgs socialt utsatta förorter Gårdsten och Bergsjön. Eija Hetekivi Olson är själv uppväxt i den miljö hon beskriver så jag antar att boken, som också är författarens debut, har ett starkt självbiografiska inslag.

 

Det är nästan plågsamt att följa huvudpersonen Miira som trots sin vilja att göra rätt och uppenbara begåvning ändå alltid kommer fel in och ur situationer hon hamnar i. Och det är inga lätta omständigheter hon har att brottas med.

 

Det här är boken är ett viktigt inlägg i den nu aktuella debatten om ökade klyftor och segregation. Det är min övertygelse att vi måste börja med att hantera den frågan innan vi kan lösa några andra gemensamma samhällsfrågor. Det kommer inte gå att få hela samhället att ställa upp på gemensamma projekt om inte alla känner sig inkluderade.

 

Det här är en så bra och viktig bok att alla borde läsa den.