Allt började med att jag såg teveserien Life in squares på SVT. Det gjorde mig nyfiken på Bloomsburygruppen. Efter att ha googlat runt på nätet fann jag att Ingela Lind hade skrivit en bok om gruppen, Leka med modernismen, och att boken fanns på ett antikvariat inte långt från var jag arbetar. Så en dag efter jobbet promenerade jag iväg till Aspingstons antikvariat på Gärdet i Stockholm. Jag kan rekommendera alla som har möjlighet och som rör sig i kvarteren ett besök.
Jag kan inte säga att det är varken den konst, litteratur eller de idéer som gruppen stod för som fascinerar mig utan den här typen av grupper i sig. Det finns ju flera exempel i historien där grupper av konstnärer bildas och man i efterhand förbluffas av sammansättningen. Till exempel kretsen kring Gertrude Stein i Paris eller i Sverige kretsen kring tidskriften Spektrum. (den senare förnämligt beskriven av Johan Svedjedal).
Jag kan inte annat än drömma mig bort och önska att man kunde göra en tidsresa och besöka någon av dessa grupper och få uppleva den dynamik och kreativitet som omgav dem, likt huvudkaraktären i Woody Allens film Midnatt i Paris.
Det är roligt att läsa Ingela Linds bok. Och anledningen till det är främst att det är så uppenbart hur hon älskar Bloomsberies. Och det är alltid roligt att lyssna till människor som brinner för sitt ämne.
Och kanske ska jag göra ett nytt försök med Virginia Woolf.
