tisdag 2 februari 2016

Katja Petrowskaja - Esther kanske

Jag  har läst en rad böcker som vittnar om förintelsen under andra världskriget. Imre Kertéz, Primo Levi, Georg Klein och flera. Smärtsam läsning, omöjlig att värja sig emot.
.
Katja Petrowskaja går historien till mötes genom sin i stora delar utplånade släkts historia. Hon skriver i en varsam och poetisk ton. Varje sida och varje ord hon skriver uppfattar jag som långsamt och noggrant utmejslad. Och det resulterar i en läsupplevelse som är plågsam att uthärda. Men det är samtidigt vår plikt att ständigt läsa om detta, aldrig glömma.

För hur många döda kan man föreställa sig. När man upplevt smärtan av att förlora en människa. Hur kan man förstå tio, hundra eller tusen döda. Fullkomligt obegripliga miljontals döda. Hur stor är den smärtan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar