Kjell Westö Hägring 38

Man känner igen Westö, miljöerna och karaktärerna. Westö fortsätter att peta i det bortglömda och variga sår i Finlands historia som inbördeskriget är och följer de skuggor det kastar i tiden. 

Det som känns nytt jämfört med tidigare romaner av Westö är dels att det är en mer avskalad historia med ett mindre persongalleri och att den spänner över en kortare tidsperiod. Vidare har han fört in ett spänningsmoment som driver historien.

Det blir 4 av 5 i betyg.

Håkan Nesser Styckerskan från Lilla Burma

Det här är den femte boken med kommissarie Barbarotti, och enligt uppgift den sista. Håkan Nesser är en gudabenådad berättare. I böckerna med Barbarotti möter vi kantstötta människor som väcker både sympati och avsmak.

I den här sista berättelsen har Barbarottis hustru gått bort och vi möter en kommissarie som kämpar med sin sorg. Ett av de mest gripande avsnitten, som jag tycker är signifikativt för Nessers berättande, är när Barbarotti får ett brev från sin döda hustru som hon skrivit före att hon gick bort. Brevet är en nyckel till bokens berättelse som jag tycker handlar om tröst och tro.

Jag kommer att sakna kommissarie Barbarotti med känner mig trygg i att fortsätta kunna den produktive författaren vars knarriga nerikedialekt alltid gör sig påmind när jag läser hans böcker.

Fred Vargas Budbäraren

Fred Vargas karaktärer får mina tankar att gå till de existenser i marginalen som förekommer i Klas Östergrens romaner. 

Det är karaktärerna som är bokens behållning. Det är inte utan att jag gärna skulle vilja prova på att bo en tid vid Place Edgar-Quinet i Paris, inta mina måltider på Le Viking och lära känna människorna i kvarteret.

Fred Vargas var en ny bekantskap för mig som gav mersmak. Det kommer bli fler böcker av henne i bokhylla.

http://sekwa.se/forfattarna/fred-vargas/