Agnès Desarthe - Ät mig

En varm berättelse om en mors försök att återfinna kärleken till sitt barn.

Jag upplever Agnès Desarthes bok Ät mig som ett ambitiöst försök där författaren prövar en mängd idéer och stilgrepp. Det är bra försök och idéer men det hade varit bättre om hon bestämt sig för en av idéerna och genomfört den konsekvent. Jag är säker på att hon hade klarar det, att det blivit en bättre bok.

För att göra en sportreferens skulle jag säga att det här är som en fotbollsträning. Där hon genomfört flera spelövningar. Och gjort det bra. Försvarspel, anfallsspel, inlägg, snabba passningar.

Det kan vara underhållande att titta på när skickliga spelare tränar. Men en match är ändå alltid mer intressant.

Patrick Modiano - Nätternas gräs

Patrick Modiano fortsätter söka längs Paris gator och kvarter efter hur historien kommunicerar med nutid.

"Även jag tycker att det är underligt att tänka på alla dessa lampor som vi glömt att släcka på platser dit vi aldrig har återvänt..."

Modiano är inte en romantisk flanör i Paris. Det vilar alltid en skrämmande, undflyende oro över gatorna. Flera lager av tid ligger över berättelserna där arken de är skrivna på är perforerade så att ljus slipper igenom och ger ledljus från en tid till en annan. Men skenet är dunkelt och någon fullständig klarhet över skeendet får läsaren aldrig. Och kanske är det vad som lockar mig att ständigt återvända till och följa Modianos sökande längs Paris avenyer.

Almudena Grandes - Pojken som läste Jules Verne

Mina döttrar har svårt att tro mig När jag berättar för dem att många länder i Europa var totalitära diktaturer när jag var i deras ålder; Spanien, Portugal, Grekland. Och så alla slutna länder öster om järnridån fångade i en urspårad socialism. Almudena Grandes har skrivit en fängslande berättelse om denna tid i Francos Spanien som inte är så avlägsen i tid men som samtidigt känns avlägsen.

Vi får följa livet i en liten by i Jaénprovinsen i Andalusien genom en ung pojkes ögon. Livet präglas av det städse närvarande civilgardet och guerillan i bergen som omger byn. Den är en skrämmande berättelse i formen av en äventyrsroman. Omöjlig att släppa när man börjat läsa. Är det något jag kan invända mot och som skaver en aning är det att jag tycker författaren lägger lite väl mogna tankar i en mycket ung pojkes kropp.

Men bortsett från det är det här ett väl komponerat romanbygge med en mycket angelägen historia att berätta som påminner oss om hur rädda vi ska vara om den bräckliga samhällskonstruktion byggd på demokrati vi lever i.