Efter att Kazuo Ishiguro tilldelats Nobelpriset i litteratur blev jag nyfiken på att läsa något av honom och valde hans senaste roman Begravd jätte.
Begravd jätte liknar inget annat jag tidigare läst. Det är en sorts saga som utspelar sig i England under tidig medeltid. Ishiguro skriver mycket elegant och skapar intressanta karaktärer. Som många sagor har även denna en undertext och ett utrymme för tolkning. För mig handlar berättelsen om dilemmat om hur man hanterar de sår som rivits upp under ett krig eller en konflikt, för att kunna leva vidare i fred med ens tidigare fiender. Är det bättre att leva i glömska och fred eller att lyfta och ransaka oförätter även om det riskerar att blomma ut i nya konflikter? Här finns många exempel i historien att studera och dra lärdom av; Sydafrika, Finland, Spanien, Nordirland och det forna Jugoslavien. För mig är känns det mer intressant och lärorikt att läsa romaner och vittnesmål från dessa exempel än att läsa en saga. En saga känns mer relevant om författaren skriver under hot eller under en totalitär regim.
Jag tror jag förstår vad Ishiguro avser med den här romanen och han utför det mycket elegant men genren han valt tilltalar mig inte. Jag går vidare och läser Återstoden av dagen.
Författare: Kazuo Ishiguro
Titel: Begravd jätte
Originaltitel: The buried giant
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
Format: Inbunden
