Therése Söderlind - Vägen mot Bålberget

Jag fann titeln på Therése Södelinds debutroman, Norrlands svårmod, oemotståndlig. Det visade sig vara en nästan lika bra bok. Söderlind kan onekligen skriva.

Den här boken tar sig an ett större ämne, och Söderlind gör ett mycket ambitiöst arbete.

I många stycken lyckas hon också mycket väl. Det är gripande, spännande och känns angeläget.

Det känns dock inte som om boken är helt klar. Som om författaren har ett långt (!) utkast som ska redigeras ned och ges en mer gedigen struktur i berättelsen.

Vår senaste Nobelpristagare, Modiano, sägs skriva samma bok hela tiden utan att bli riktigt nöjd.

Jag tror inte Söderlind kommer skriva om den här boken. Det är synd, för jag tror ingen kan skriva den bättre än hon. Å andra sidan bra, för jag är spänd på att läsa hennes nästa bok. Det blir säkert en  annan berättetelse men helt säkert ännu bättre skriven.

För hon skriver bra Therése Söderlind. Och tids nog kommer det bli riktigt bra böcker. Det är jag övertygad om.

Tove Jansson - Pappan och havet

I år firar vi Tove Janssons hundraårsdag. I Finland ger Schlidts förlag ut vackra jubileumsutgåvor av hennes mest älskade böcker.

En måsteläsning för alla melankoliska pappor som sett sitt liv passera zenit är, Pappan och havet, med de klassiska inledningsraderna:

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. Han visste inte var han skulle göra av sig, för allt som fanns att göra var redan gjort eller också var det nån annan som höll på med det."

En kärleksdiktning med underbara illustrationer av Tove Jansson, om relationer i en familj. Om uppbrott och längtan, bort och hem.

Om att en Muminpappas största uppgift i livet är att se och älska sin Muminmamma och sitt Mumintroll.