Jag har haft en hemsk pocketupplaga av den här boken, men efter att ha läst och läst om boken ett antal gånger tyckte jag det var dags att skaffa en bättre upplaga. Den här fina upplagan fann jag på ett antikvariat i Helsingfors och det inspirerade till att läsa Kjell Westös kanske mest lästa, älskade och kontrovesiella roman.
I sin romansvit om Finlands historia som självständig nation och staden Helsingfors är detta enligt min mening centralverket. Romanen har allt det jag tycker om i Kjell Westös författarskap. En stilsäker och trygg berättarröst, ett brett personregister med lysande persongestaltningar och långa tidsbågar i berättelsen.
Där vi en gång gått behandlar det finska inbördeskriget som följde på självständighetsförklaringen 1917. Ett innebördeskrig som satt spår och fortfarande är ett öppet sår i den finska folksjälen. Ett sår som traderat och ärvts från generation till generation. Händelserna under kriget har inte varit okända men inte varit uppe till diskussion och debatt. Tystnaden har kanske lett till att såret läkt så långsamt.
Inbördeskriget är centralt i romanen men inte hela berättelsen. Som alltid i Westös romaner är teman som klass och börd centrala. Westös beskrivningar av hur familje-, vän- och kärleksrelationer påverkas av klass och börd är enastående.
Jag håller Där vi en gång gått för att vara en av de bästa romaner jag läst på det svenska språket. Och detta är inte sista gången jag återvänder till den.
Författare: Kjell Westö
Titel: Där vi en gång gått
Originaltitel:
Översättning:
Förlag: Söderströms
Format: Inbunden
