Elise Karlsson har i sin kortroman Linjen lyckats fånga den stress och tristess som ett kontorsarbete kan innebära.
Huvudkaraktären Emma som i romanens inledning är arbetssökande går från att vara en person man kan känna en del sympatier för, till att bli visstidsanställd, senare tillsvidareanställd och i den processen förvandlad till en kallhamrad karriärist som det är omöjligt att tycka om. Min tolkning är att den metamorfos Emma får genomgå är ett resultat av den arbetsmiljö hon hamnat i. På så sätt kan man läsa Linjen som ett otäckt varnande exempel. Men det går också att läsa den som ett galghumoristiskt lustmord på kontorsarbete. Och då blir det stor underhållning. Följande citat tycker jag fångar den senare beskrivningen.
"VD berättar om det tråkiga resultatet och vad som blir konsekvenserna av resultatet. Vi ska antingen höja intäkterna eller dra ner på kostnaderna. Hon ser ut över kostnaderna. Vi böjer våra huvuden för att se mindre ut."
Ett större kontor är en galen miljö ur vilket det borde finnas obegränsade möjligheter att ösa stoff till romaner. Stoff som obegripligt ofta får ligga orört.
Elise Karlssons Linjen ger mersmak till att läsa mer om denna miljö där till synes triviala uppgifter kan lyftas till en akademiskt högtflygande nivå. Där självbekräftelse står över resultat och mening.
Författare: Elise Karlsson
Titel: Linjen
Originaltitel: -
Översättning: -
Förlag: Natur & Kultur
Format: Pocket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar