Tiggarflickan - Alice Munro

I tio korta noveller får vi följa Rose på en resa genom tid, geografi och klassgränser.

Alice Munro kan berätta väldigt mycket med mycket få ord. Och kanske är det vad som imponerar mest med den här boken. För jag grips inte av berättelserna. 

Det är snyggt skrivet och angeläget, men det fångar mig inte. Jag upplever det lite grann som när skolade sångare eller musiker tar sig an pop- eller rockmusik. Det blir snyggt men saknar den ursprungliga nerven.

Många älskar Alice Munro och hon har trots allt fått Nobelpriset, så jag ska ge henne en chans till om en tid. För ju mer jag läst, desto mer slår det mig hur mycket min sinnesstämning påverkar bedömningen av det jag läser. Kanske mötte jag bara Alice och Tiggarflickan vid fel tillfälle.

De obotliga optimisternas klubb - Jean Michel Guenassia

Jag fick den här boken i julklapp, fångades omedelbart och läste snabbt de första 300 sidorna. Sedan kände jag att jag inte ville skiljas från berättelsen och började ransonera läsandet till några tiotal sidor om dagen.  Även om det är en tjock bok med tätt skrivna sidor har jag nu obönhörligt kommit till dess slut.

Historien tar sin början i oktober 1958. Michel Marini som då är 12 år kommer i kontakt med en samling udda figurer på en bistro i Paris. De är författare, konstnärer och vinddrivna män som flytt från öst genom järnridån och fått en fristad i Paris. De obotliga optimisternas klubb.

I skuggan av det kalla kriget och frankrikes sista koloniala strider i Algeriet får vi följa den unge Michel Marini genom en historia av kärlek, svek och bittra familjedramer fram historiens ofrånkomliga slut sommaren 1964.

Det är som det är och kan inte vara annorlunda, är ett återkommande citat i denna bok som på ett sätt som får det att isa i kroppen gör tydligt hur de val en människan ställs inför ibland är orimliga.

En fantastisk start på läsåret 2014 och en bok som kvalar in bland några av de bästa jag någonsin läst.