Huru avnjuter man bäst Torgny Lindgrens senaste roman, Klingsor?
Jag föreslår att man, för att komma i stämning börjar med att läsa ett par av hans noveller. För att bekanta sig med vokabulären: Störstorden.
Förgängelsen, Evigheten, Nåden, Helgelsen, Pånyttfödelsen, Återlösningen och Arvssynden.
Orden som höll Predikanten från Nylund överom Malå vaken om nätterna. Och när han sökte stöd för detta på sängkanten hos Aron Stenlunds Isabella i Risträsk fick svar att: - Om kroppen får arbeta sig trött, då somnar hon av sig själv.
Därefter kan man läsa kärleksnovellen: Stubbrytaren. Den om Jakob Lundmark i Inreliden som mötte evigheten i det att han utförde kärlekshandlingen till sin Gerda, att med en hiskelig stubbrytare ur den magra mon bända loss stubben som var kvar efter stortallen som förmörkat gården och sinnet på Gerda.
Därefter är man redo. Då bör man leta upp en avskild plats att läsa. Ety emellanåt måste Torgny Lindgrens böcker läsas högt.
Slutligen måste man läsa långsamt och försiktigt. För Torgny skriver intet ord i onödan. Hans texter är koncentrerade och samtidigt klara som kranvattnet i Lycksele.
Om blivandet och varandet. Evigheten och förgängelsen.
Och först var ordet.
