Jag har tidigare i år läst Den sommaren av Veronique Olmi och det väckte min nyfikenhet till att läsa mer. Vi var skapta för lycka griper dock aldrig tag i mig.
I Vi var skapta för lycka får vi följa med en äldre man som är gift med en ung vacker kvinna i en otrohetshistoria med en äldre mindre bildskön men i hans ögon mer levande kvinna. Berättelsen är nästan i form av ett kammarspel där historien och förvecklingarna är underordnade de psykologiska drivkrafter som styr karaktärerna.
Det är en elegant upplagd berättelse där man som läsare får sina föreställningar om vart berättelsen ska ta vägen omkullkastade flera gånger. Men för mig blir karaktärerna i berättelsen aldrig riktigt levande utan mer typer och schabloner. Jag har tidigare reflekterat över att tidpunken och den sinnesstämning man befinner sig i när man läser boken kan ha avgörande betydelse för hur man upplever den. Olmis karaktärer kom mig till mötes efter att jag läst Yanagiharas Ett litet liv, med mycket starka karaktärsbeskrivningar. I skuggan av dessa kan Olmis bedömts i ett orättvist ljus. För Vi var skapta för lycka är inte en svag roman. Den kan till och med vara riktigt bra om man läser den vid rätt tillfälle.
Författare: Veronique Olmi
Titel: Vi var skapta för lycka
Originaltitel: Nous étions faits pour être heureux
Översättning: Marianne Tufvesson
Förlag: Sekwa
Format: Pocket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar