Man kan utan omsvep säga att upplösningen av brottet som begåtts är helt underordnat i berättelsen. Hela berättelsen utspelar sig i en kvinnas inre tankar. Den har sitt ursprung i ett mord, eller kanske ett dråp, hon begått. Men i berättelsens fokus står något annat. Vad detta andra är, kan vara upp till läsaren att bedöma. Jag ser det som en uppgörelse med ett liv. Ställd på sin spets.
Som vanligt är man trygg i Håkan Nessers berättande. Hans knarrande nerkingska gör sig påmind medan man läser. Det är en säker berättare, språkligt och narrativt. Det är som en välgjord tv-produktion av BBC.
Inte så sällan låter Håkan Nesser läsaren följa med en person som söker avskildhet. Så också i denna. Ut på hedarna i Englands sydvästra hörn. Det regnar, är grått och lite kyligt. Samtidigt en mellanmänsklig värme.
En höstrysare att krypa upp med i soffan tillsammans med en kanna te och goda skorpor.
Ett väl utfört hantverk.
