För ett par år sedan läste jag Guenassias debutroman De obotliga optimisternas klubb och blev hänförd. Därför var det med höga förväntningar jag började läsa Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv.
Precis som i debutromanen tar oss Guenassia med på en vindlande romanresa som tar sin start i Paris och fortsätter till Alger, Prag och åter till Paris. Det är ett stort persongalleri och även denna gång väver författaren in verkliga historiska personer i berättelsen.
Jag läste även denna roman med stor behållning även om jag inte tycker den håller samma nivå som debuten. Det är en lysande målning av det som måste vara Europas mörkaste århundrade; 1900-talet.
Kolonialismen i Nordafrika, första och andra världskriget, det kalla kriget, östeuropas fångenskap i kommunismen, murens fall och tiden för att läka ihop Europa. Guenassia har skrivit en roman som fångar skeendet genom en människas 100-åriga levnadsöde. Och det är snyggt och skickligt gjort.
Det jag tycker saknas för att göra detta till en riktigt bra roman är djupet i persongestaltningarna. Ibland blir berättelsen mer av ett referat än en roman och man saknar den där insikten i romanfigurernas själsliv som gör att man kan bygga en relation till dem.
Men det är storslagen dramaunderhållning. I slutet ger oss författaren också kopplingen mellan denna roman och den tidigare, vilket ger hopp om att Guenassia kommer fortsätta lägga det här pusslet med Europas historia och mänskliga öden. Det ser jag redan fram emot.
