Det här är en bok som alla borde läsa och vara obligatorisk läsning i skolan.
Jag brukar säga att det finns författare som kan skriva väl och de som har en angelägen historia att berätta. Och i unika sällsynta fall sammanfaller egenskaperna som i detta fall i en och samma författare.
Maylis de Kerangal har skrivit en bok om organtransplantation som samtidigt som den är bladvändarmässigt spännande kräver regelbundna vilopauser för att hantera de livsdilemman författaren tar upp.
Den finns en scen i boken som är representativ för hur väl Karangal lyckas i den här romanen. Det är ett telefonsamtal mellan en mor som just fått veta att hennes son omkommit i en olycka och hennes man som ännu inte vet. Perspektivförskjutningen är chockartat hisnande.
Det här är en smärtsam berättelse att läsa. Samtidigt hoppfull. Visst är det lätt att ta in tanken om att 'jag tänker alltså är jag' men hur svårt är inte det omvända när hjärtat ännu slår.
Underbart att få avsluta läsåret med det bästa jag läst detta år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar