Stina Stoor går på en stig av västerbottnisk berättartradition upptrampad av Torgny Lindgren, P O Enquist, Sara Lidman med flera. Men hon går med egna stadiga självständiga steg. Ett koncentrerat och kondenserat språk med dialektala inslag. Där vad som utelämnas eller inte sägs, på västerbottniskt vis är berättelsens kärna. I en talande tystnad.
Att bli som folk är en samling löst sammansatta noveller med en kraft som emellanåt tar andan ur läsaren.
Älskaren; om Gun som bor vid Ledusjön och blir uppvaktad av Arnt som kommer körandes på sin Zündapp och ställer sig under hennes balkong med kepsen i handen och blottad hjässa sjunger "När solen dalar dit jag flyr..." Det står inte balkongscenen i Shakespeares Romeo och Julia efter. Och det är stora känslor, släktfejd och ödesdiger utgång.
Ojura. Det finns berättelser där det ligger en undertext mellan raderna men i denna berättelse om en ensamstående far med två döttrar och ett bortglömt kalas ligger hela berättelsen i tystnaden. I det icke sagda, en dotter som ingen ser, i valhäntheten hos en far. En iskall hand som griper tag om hjärtat på läsaren.
Bli som folk är både en kärleksförklaring och en uppgörelse med livet i västerbottnisk glesbygd. Med en undertitel kunde novellsamlingen hetat, Bli som folk - trots allt.
Författare: Stina Stoor
Titel: Bli som folk
Originaltitel:
Översättning:
Förlag: Norstedts Förlag
Format: Pocket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar