Jag fick den här boken i julklapp, fångades omedelbart och läste snabbt de första 300 sidorna. Sedan kände jag att jag inte ville skiljas från berättelsen och började ransonera läsandet till några tiotal sidor om dagen. Även om det är en tjock bok med tätt skrivna sidor har jag nu obönhörligt kommit till dess slut.
Historien tar sin början i oktober 1958. Michel Marini som då är 12 år kommer i kontakt med en samling udda figurer på en bistro i Paris. De är författare, konstnärer och vinddrivna män som flytt från öst genom järnridån och fått en fristad i Paris. De obotliga optimisternas klubb.
I skuggan av det kalla kriget och frankrikes sista koloniala strider i Algeriet får vi följa den unge Michel Marini genom en historia av kärlek, svek och bittra familjedramer fram historiens ofrånkomliga slut sommaren 1964.
Det är som det är och kan inte vara annorlunda, är ett återkommande citat i denna bok som på ett sätt som får det att isa i kroppen gör tydligt hur de val en människan ställs inför ibland är orimliga.
En fantastisk start på läsåret 2014 och en bok som kvalar in bland några av de bästa jag någonsin läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar