Ida Linde har skrivit en poetisk berättelse som tar sin början i ett våldsamt kapitel. De efterföljande kapitlen ger sedan vart och ett, ett nytt perspektiv och en sorts förklaring på det inledande.
Tillsammans vävs sedan berättelsen ihop till en helhet som kanske innehåller ytterligare en historia.
Ida Linde skriver vackert i en poetisk form. Och det blir väldigt effektivt mot historiens bakgrund. Tänkarna går till Kristian Lundbergs Yarden.
Det som gav det starkaste intrycket på mig var hur Lindes lyckas beskriva hur förlusten av ett liv på så många sätt kan trasa sönder de liv som lever kvar kring saknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar