Tillsammans med Klas Östergren är Kjell Westö den författare jag läser med störst behållning.
Den här samlingen av korta valda texter Westö skrivit i dagspress och magasin förstärker bilden av det släktskap mellan författarna jag tycker mig ana och som kanske är grunden till varför jag uppskattar deras böcker.
I dessa texter får vi bakgrund och bevekelsegrunder till några av Westös centrala böcker; de som brukar kallas Helsingforssviten. Men också några brottstycken ur författarens privatliv.
Westö och Östergren är efterkrigsbarn, något som jag tror präglat bägges författarskap. Det har båda en fäbless för att meta fisk. Vad det kan ha för betydelse är kanske mer oklart.
Klart är dock att båda behärskar språket och skrivandet ypperligt. Vad som också präglar bägges berättande är de långa tidsbågarna och hur ögonblick ibland kan mötas över, eller ska man säga genom, dessa bågar. Hur historien är närvarande i nuet.
För mig är det magi i text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar