Förväntningarna var höga när jag öppnade den här boken efter ha läst idel hyllningar till författarinnan, Nina Bouraoui.
Jag kan dock inte säga att förväntningarna helt infriades även om det här onekligen är en snyggt skriven roman.
Vi får följa bokens huvudpersons Bruno Kerjens håglösa, ensamma liv. Ett liv han försonats med ända till dess att det ingjuts med ett hopp om förändring. Ett hopp som givetvis är utsiktslöst att infrias. Och vi följer Bruno ner i ett förtvivlat misslyckande.
Känslan är besläktad med den vi känner för Lena Anderssons karaktär Ester. Vi vill skrika och varna Bruno, men inser samtidigt att det dom händer är oundvikligt och logiskt.
Jag tycker om den här boken men kan inte riktigt få ihop huvudpersonen, Bruno Kerjens personlighet. I tanken en reflekterande och till synes mogen människa som försonats med sitt öde. Dock när han yttrar sig framstår som grund och närmast korkad.
Spontant ger jag inte romanen mer än medelbetyg, tre. Men jag har en känsla av att den kan växa med tiden. Jag ska definitivt ge författaren fler chanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar