Man känner igen Westö, miljöerna och karaktärerna. Westö fortsätter att peta i det bortglömda och variga sår i Finlands historia som inbördeskriget är och följer de skuggor det kastar i tiden.
Det som känns nytt jämfört med tidigare romaner av Westö är dels att det är en mer avskalad historia med ett mindre persongalleri och att den spänner över en kortare tidsperiod. Vidare har han fört in ett spänningsmoment som driver historien.
Det blir 4 av 5 i betyg.
Jag köpte den idag. Det blir sommarläsning mellan fotbollsmatcherna.
SvaraRadera